SikaMikaNico

Så idag säger min teamleader på jobbet att jag är seg och att jag har varit det hela veckan! Ursäkta mig ?
Jag har fan inte varit seg, jag har slitit röven av mig och bara haft en ledig dag och ändå har han mage att säga att jag "presterar dåligt". Vet ni vad jag säger till det: Fuck You!

Bella du får faktiskt ta och öppna din blogg igen ! Hur ska jag annars kunna veta vad som händer där borta?

Jag ger dig 2 dagar...

Jag känner mig avstängd från omvärlden.  Internet funkar inte så jag måste ta mig till ett jävla café för att kunna koppla upp mig!

Jag tycker att mina dryga jävla arbetskamrater borde ta och kyssa sig själva i röven.

Varje dag är en dag närmare 21:a december och jag tror att jag håller på att längta ihjäl mig. Kan man göra det ?

Shit vad jag börjar bli dålig på det här. Jag måste nästan tvinga mig själv till att uppdatera. Usch!

Igår kollade jag och Sandra på 2012 och det hade varit kul ifall jag inte hade somnat var 3:e minut. Jag vet inte vad det var för fel på mig men jag var skit trött. Sandra sa att jag somnade mitt i meningar! Jag har nog aldrig varit så j-vla trött i hela mitt liv. Och inte bara det, jag missade en film som jag verkligen hade sett fram emot. Det var första och absolut sista gången jag somnar på Cinema.

heter "sjukdomen" man lider av om man inte kan sluta bita på naglarna! Varför den är så kallad kronisk vet jag inte, vissa lyckas faktiskt med att sluta bita. Fast iofs så kommer tanken på det alltid att finnas där..

Bella du har Kronisk Onykofagi!

Och så var det måndag igen.. Idag skriver jag enbart för att jag känner att det är dags för en uppdatering, inte för att jag har någonting viktigt att säga, för det har jag inte. Vädret är skit, mitt jobb suger och jag är förkyld. Det finns ingenting positivt med den här veckan överhuvudtaget.. Eller jo förresten, Sandra kommer hit, på torsdag anländer hon och som tur är så jobbar jag inte på helgen. Wooohoooooo !!

I Can't Wait !!!

Som sagt så jobbade jag från 6 till 10 idag så nu är jag hemma och klockan är bara 12:43 för att var exakt. De ville att jag skulle jobba över men jag är trött på att konstant vara till deras tjänst. Vi ger och ger men får aldrig någonting tillbaka. De har fört in en ny regel nu; Man får absolut inte (!) ta med sig mat när man går därifrån, det spelar ingen roll att de slänger mer än hälften av allting när vi stänger. Det är absolut oacceptabelt att ta med sig hem!

Kan det bli löjligare !?

Det här är ännu en anledning till varför jag vill ha en hög utbildning, jag vill inte var den som håller tyst och ser på. Jag vill vara med, bestämma, fatta svåra beslut, påverka. Inte som nu, om jag vet att nånting skulle fungera bättre om vi gjorde det på ett annat sätt, då tar mina "superiors" det som någonnting personligt.

Vem är du att säga till mig hur vi ska göra, vi gör detta på mitt sätt även ifall mitt sätt är dåligt. -Det är arbetsledarens attityd gentemot oss. Patetiskt!

Jag skriver detta inlägg under tvång.. om jag själv hade fått välja hade det dröjt några dagar. Men det finns någon där ute som sätter press på mig, som tvingar mig att skriva, tvingar mig att vara kreativ..

Hur har den här veckan varit ? Lite ensam lite kall.. jag har jobbat som aldrig förut och timmarna börjar sätta sina spår nu. Min nacke värker, jag är trött och jag har ont i huvudet.

Positivt ?

Jag har bokat min biljett till Sverige och jag ska hämta mitt nya pass imorgon.

Jag har köpt en ny bok och ätit sushi.

Jag jobbar från 6 till 10 imorgon.

Det är helg snart!

Jag har inte rökt på 20 dagar.

Jag vet inte varför det blir så.. jag skriver, ibland flera inlägg om dagen och så helt plötsligt slutar jag. Men nu är jag tillbaka. Det har gått lite över en vecka sen jag skrev sist och saker har hänt, saker som jag kort skall sammanfatta nedan.

Svensk?: För några månader råkade jag ut för nånting som aldrig är trevligt att råka ut för, speciellt inte i ett främmande land. Jag tappade min plånbok, vilket innebär att mitt pass, mina bankomatkort och 10 pund var borta.. min ursäkt till det här är: Jag var full, vilket är en ganska så dålig ursäkt men en som får duga. Anledningen till att jag drar upp den här väldigt ångestfyllda historien är för att jag äntligen efter 3 månader har gjort ett pass. 113 pund, det är priset jag fick betala för mitt ansvarslösa beteende. Jag skelar på mitt passfoto och min underskrift är sned. Men jag är inte fast i London längre så jag bryr mig inte.


Titel på nästa inlägg: "Det Internationella vuxenlivet"