SikaMikaNico

Ännu en måndag som har kommit och nästan gått. Den värsta dagen på hela veckan är snart över och om jag inte misstar mig så är det en underbar lördag jag skymtar borta vid horisonten.. Jag har jobbat i 11 timmar idag så läsaren får ursäkta min brist på entusiasm.

En sak som däremot gjorde mig entusiastisk lite tidigare idag var att jag bokade min julsemester.
21/12 - 03/01.. vilket innebär att jag förhoppningsvis kommer att spendera hela 2 veckor hemma i Sverige under Juletiden. Juletiden som så sakta (snarare snabbt) men så säkert hasar sig fram täckt av juldekorationer och låtsassnö.  Är det bara jag som finner det en gnutta roligt att allting börjar så tidigt. Om jag inte minns fel så såg jag de allra första juldekorationerna i slutet av september. September ! Jag hade njutit av det, det hade jag. Om jag inte automatiskt kopplade detta till onödig stress och tomma plånböcker..

Vad hände med att inte kunna sova natten innan julafton för att man var så pirrig och förväntansfull? Missförstå mig inte, visst drabbas jag av insomnia natten innan men nuförtiden är det av helt andra anledningar.

Är det så här det är att bli vuxen? Hade jag vetat det hade jag lekt med lego långt upp i tonåren !

Hon vägrade ställa sig upp, ge upp sin rättighet för en vit man.

Hon jobbade som en strippa och började skriva om en gravid tonåring.

Hon var en mamma som satt på ett cafè och kladdade ner historier om en trollkarlspojke.

Jag tror att jag sakta men säkert börjar bli lite halvt beroende av den här bloggen! Förr i tiden (haha) så var ett inlägg i månaden ett inlägg för mycket. Nu skriver jag ibland flera inlägg om dagen !! What's happening 2 me ? Jag kan inte sluta!!

Ok jag kan sluta men jag tror inte att jag vill... det är kul att få dela med sig om sitt liv utan att behöva känna sig tjatig. Jag kan skriva vad jag vill om vem jag vill utan att behöva stå ut med uttråkade miner eller utdragna suck. Det enda jag behöver oroa mig för är att min dator inte ska krascha eller att mina fingrar inte ska ramla av... annars är allting lugnt. Jag skulle kunna skriva ner hela min livshistoria här, föreviga den, minnas den och fundera över den. Men det ska jag inte.. Jag ska helt enkelt bara rabbla vidare och se ifall nånting vettigt hinner rinna ut ur mina fingrar innan de blir trötta.

Försent! Mina fingrar är väldigt trötta..

Men vi syns nog snart !

I vanliga fall så älskar jag lördagar, speciellt precis när man har vaknat. Man vet att man är ledig och att man har en hel dag till som kommer att vara precis lika slapp som den här. Men idag har jag jobbat, gjort smörgåsar, serverat otrevliga människor som inte har något bättre för sig ön att se ner på den "riktiga arbetarklassen", tvingats småprata med snobbiga främlingar och moppat golv. Jag borde inte klaga jag vet men det är verkligen inte en trevlig upplevelse att behöva jobba på en lördag.

Nånting som hjälpte mig att hantera den otroligt jobbiga situationen jag fick befinna mig i idag var tanken på hur  nästa lördag kommer att se helt annorlunda ut. Och anledningen till detta är för att..

Jag fyller 21 år !! Jag fyller 21 och ska gå och kolla på This Is It !! Det var längesen jag såg fram emot nånting så här mycket !!

Idag är en sån dag.. det händer ingenting och dagen försvinner i min önskan om att det ska bli en ny dag. Vilket är synd, varför tar jag inte bara vara på den här dagen istället? Fredagen den 23/10 - 2009 kommer aldrig tillbaka och ändå vill jag att den ska försvinna.

Nikotin. En äcklig fiende som jag känner en otroligt stark hatkärlek gentemot. Jag älskar den för att den bringar lugn och ro när jag känner mig stressad eller orolig över något. Jag hatar den för att det enda den vill göra är att skada mig, ta över min hjärna och få mig att spendera flera tusentals lappar. På vad ?

En pinne som man tänder på och som man sedan suger på så att man kan få i sig ett X antal giftiga kemikalier.

Why?

Efter att ha varit en rökare i 6 år (!), kan jag med gott samvete säga att jag har fått nog. Jag känner det redan, hur min kropp har börjat ge efter för små saker och jag är bara 20 (snart 21) år. Har jag ryggproblem eller nackproblem nu så kan jag lika gärna antingen skjuta mig själv i huvudet eller börja bläddra runt i rullstolskatalogen och se ifall jag hittar någöt passande. Anledningen till att jag känner så här är för att om Gud är på min sida och jag har några år kvar att leva på den här jorden så vill jag helst inte tillbringa den tiden på ett sjukhus. Jag vill leva, och om en jävla cancerpinne ska få stoppa mig från det ja då är jag bara dum.

Jag har varit rökfri i 5 dagar vilket inte är någonting att skryta om med tanke på att jag klarade 2 veckor förra gången. När jag har passerat 2 veckors-barriären då kommer jag känna att jag har uppnått ett litet mål.

Jag förstår det inte.. hur kan människor tycka att det är intressant.  Finns det inte viktigare saker här i livet. Jag kan bara föreställa mig hur Rosa Parks kikar ner på oss från ovan och skakar på huvudet.

Jag skäms..

BTW köpte en jättegod sallad på Tesco igår. De här byxorna hade jag på mig...



99 kr på Intersport.

Är det inte löjligt ?

Efter att ha ätit Noodles i Soho och druckit Hot Chocolate från Starbucks (Det låter lyxigare än vad det är). Känner jag mig nöjd med att bara krypa ner under täcket och vänta på att våra "flatmates" ska lämna köket så jag kan gå ner och sno lite juice.

Jag har varit sugen på juice jättelänge nu..

Sjukskriv dig aldrig om du inte verkligen är sjuk !! Det är en läxa som jag borde ha lärt mig vid det här laget, but nooooo ! På 5 månader har jag redan hunnit sjukskriva mig 2 ggr ! Har jag varit sjuk på riktigt ? NEJ !

Detta visar hur omogen jag faktiskt kan vara ibland.. ett jobb är ett jobb, som ska skötas ! Vill man inte jobba ? Synd! Man får ta sig i kragen och gå ändå!

Fan vad jag hatar den här jävla "9 to 5" skiten ! Förutom att det i mitt fall är "5.30 to 3". USCH ! Ursäkta svordomarna.. men jag får snart nog.

En inte så vis person sa en gång till mig: Spara dina sjukdagar till den dagen du verkligen blir sjuk.

Den dagen är här.

Vad vill jag göra ? Det är frågan som jag har börjat ställa mig mer och mer. Vad jag vill göra med mitt liv.

Hur vet jag vad jag egentligen vill ? För att veta vad man vill så måste man även veta vad som finns.. vad finns där ute ? Asien, Amerika, Afrika.. vad finns det där ute som jag borde se, veta och ta lärdom av.

Många frågor men väldigt få svar.

Nånting som jag vet att jag vill ägna mitt liv åt är att hjälpa, hjälpa barn som har det svårt. Barn som lever ett liv i misär och som behöver kärlek, mat , kläder. Barn som förtjänar ett riktigt liv.

Men var börjar jag ?

Det är söndag... och jag har ångest.

Det finns så mycket man missar..  Man ser världen genom sina egna ögon. Men tänk om man vill se på den genom någon annans ögon.

Jag är ung jag vet, men det här är någonting som jag tänker på varje dag. En 20-åring som spenderar det mesta av sin tid till att filosofera, undra, ifrågasätta och inte minst tänka. Jag har så många frågor om allt ? Frågor som det skulle ta en hel livstid att svara på ? Frågor om oss, om livet, döden, kärleken och allt du kan tänka dig.

Är det allt ? Man föds man dör och allting man har är livet man levde...

Jag kan tyvärr inte nöja mig med det, jag vill veta mer. Mer om vad det är som driver oss, mer om vad det är som gör att vissa vinner och vissa förlorar. Mer om varför människor hatar varandra så mycket som de gör.

Allt vi har är varandra och ändå finns det människor som dedikerar hela deras liv till att ta död på andra. Varför ?

Vilken komplicerad värld vi lever i..

Lördagen är här, och jag njuter..

Lördagen är här och jag lever..

Lördagen är här och snart är det Måndag igen.

Ännu en gång så bär veckan mot sitt slut, och de flesta kan nog hålla med mig om att de 2 resterande dagarna är nånting som vi alla lever lite för. Lördag och söndag vilket jag även anser vara " den mest ångestfyllda dagen". Klockan tickar snabbt och vare sig man vill eller inte så vet man att måndagen snart kommer att smyga sig in och sätta sig som en liten "too much to handle" på dina axlar.

Som tur är så är det inte bara på söndagar som klockan tickar snabbt.. helt plötsligt är det tisdag, och då är det bara 4 dagar kvar. 4 dagar har man framför sig och sen är det helg igen. 4 dagar som ibland kan kännas otroligt långa..

Om jag inte visste bättre skulle jag nästan vilja kalla det här; The story of Life.
Deprimerande ? Svar Ja.

Fylla dagarna med speciella stunder, det är vad man får göra. Stunder som gör måndagen eller tisdagen lite lättare att hantera. Stunder som gör en dag lite mer unik än vad den egentligen är.

Små stunder...

När jag skriver ett nytt inlägg är det för att jag känner att det finns grejer i mitt huvud som jag vill dela med mig av. Händelser som inträffat som jag vill analysera, diskutera, repetera, föreviga eller helt enkelt bara skriva ner. Vilket är just anledningen till varför jag inte har skrivit på så länge. Det har inträffat saker, men ingenting som jag har velat prata om eller som jag tycker har varit värt en egen titel.                                                                                                                                                                          

Tragiskt har det varit sen mitt senaste inlägg, men det är inget jag vill tala om.. inte idag i alla fall.

IsaBella har lagt en press på mig som tvingar mig att prestera dåligt.. rent skrivmässigt sett.
Men jag ska försöka hålla mig till ett inlägg om dagen, pakter är ju faktiskt till för att hålla.... Eller ?