Deal Or No Deal?

När jag skriver ett nytt inlägg är det för att jag känner att det finns grejer i mitt huvud som jag vill dela med mig av. Händelser som inträffat som jag vill analysera, diskutera, repetera, föreviga eller helt enkelt bara skriva ner. Vilket är just anledningen till varför jag inte har skrivit på så länge. Det har inträffat saker, men ingenting som jag har velat prata om eller som jag tycker har varit värt en egen titel.                                                                                                                                                                          

Tragiskt har det varit sen mitt senaste inlägg, men det är inget jag vill tala om.. inte idag i alla fall.

IsaBella har lagt en press på mig som tvingar mig att prestera dåligt.. rent skrivmässigt sett.
Men jag ska försöka hålla mig till ett inlägg om dagen, pakter är ju faktiskt till för att hålla.... Eller ? 

I'm Gonna Make a Change, For Once In My Life.



Long time no see..

Veckor har passerat och nu känner jag att tiden är inne.. den är inne för att återigen dela med mig lite av vad som händer i mitt liv. Efter en månad på vandrarhem har jag faktiskt fått nog... det var lite roligt i början, att träffa och se nya och annorlunda människor hela tiden. Men efter en, två, tre veckor så såg jag ingenting komiskt i det alls.. och nu efter fyra veckor och 2 dagar så HATAR jag det !!

Jag borde kanske inte klaga.. men det gör jag ändå !

Men trots att jag spenderar det mesta av mina dagar på ett vandrarhem så har det funnits några ljusa stunder lite här och där.. en av dem var när vi träffade Yo-Hei, en japansk kille som jag och Hanna har hängt med i några dagar nu. Tråkigt nog åkte han hem till Japan igår men han var verkligen en karaktär som jag sent kommer glömma, och rolig var han också ! En annan nästan ljusare stund var när jag hittade annonsen för ett hus i Kensal Rise som verkade vara precis vad jag och Hanna letade efter.. Jag hittade det i onsdags och igår åkte vi och kollade på det..

Det första jag hörde när vi kom innanför dörren var en sång som lät väldigt bekant och efter några sekunder upptäckte jag att det var Cesaria som sjöng.. han lyssnade på Cesaria på sin mobil. En turk som älskar Cesaria är inget man hör om varje dag.. fast hon är ju faktiskt världkänd så så konstigt kanske det inte är.. men det var ändå jävligt coolt att han lyssnade på musik från mitt  hemland Cabo Verde !

Sen bar det av !! Allting var jättefint och det fanns till och med en trädgård som var underbar.. rummet var stort (inte jättestort men lagom) och allt annat var perfekt och jag och Hanna firade !
När jag inte trodde att det kunde bli bättre upptäckte jag även att det går en buss nästan precis utanför som tar mig hela vägen till Victoria Station ! En hållplats från St James's Park.. där jag jobbar !! Woot Woot !

Om allting går som det ska flyttar vi in klockan 5 idag och då kanske jag fäller en tår eller två..  livet leker !!

At first it was up then it was down and now it's turned all around..



Jag trodde att jag hade tappat dem..





Can I help the next one please ?

Idag har jag provjobbat igen och den här gången kommer jag inte att leta efter annat ! Inte för att jag inte trivs utan för att jag inte orkar med mer jobbsökande, att bo på vandrarhem är jobbigt nog. Men jag hade faktiskt jätte roligt idag och det var längesen jag var så nervös inför det sista samtalet med "The manager", som tur var bestämde de sig för att behålla mig ett litet tag till.

Jobbet är på en restaurang som heter Pret A Manger och den finns över hela världen.. allting som säljs får vi göra vilket innebär att man får göra väldigt många smörgåsar.. väldigt många ! Men det är nytt för mig så det är kul.. jag har aldrig gjort någonting sånt förut så det känns lite spännande !  Nånting som inte var riktigt lika spännande var att stiga upp kl 5 för att komma i tid ! Hjäälp.

Nu över till ett annat ämne : Är det inte konstigt hur man tar allting för givet och nästan alltid känner sig trött på var man bor eller hur man lever sitt liv ? Jag bodde i Göteborg, tyckte att jag hade ett skit tråkigt liv och att jag bara ruttnade mer och mer för varje dag... Men nu när jag tänker tillbaka på det så hade jag faktiskt inte så jätte tråkigt, jag vill inte åka hem eller så.. men jag tycker bara att det är lite synd att jag var tvungen att åka till ett annat land för att uppskatta min familj, mina vänner och hur roligt vi alla egentligen har tillsammans. Anledningen till att jag tar upp det här är för att jag hittade några videos på oss och det finns inget speciellt med dem det är bara vi när vi är "vi".. och det känns nästan som jag aldrig kommer att ha lika kul med några andra människor.. Ni Vet Vilka Ni Är !


Jag saknar er väldigt väldigt mycket !

Ps. Wanagundo-man bakom mig som pratade i telefon jättehögt och sa no problem no problem jätte roligt. Hahahaha


All is now..

Klockan är 22:30 och jag sitter i en soffa som en gång i tiden måste ha varit vit men som nu har en färg som jag inte ens vill försöka beskriva. Tittar jag mig omkring så ser jag ungefär 15 personer som alla ser ut att ha hamnat här av samma anledning som jag är här. Dem åkte till London, sökte jobb, hittade inte, letade billigt boende, hittade inget och tog in på Hostel 639. Skillnaden mellan dem och mig är att jag inte här för att stanna.

Det finns personer som har ägnat de  senaste 6 månaderna av sitt liv här. Unga, gamla, psykiskt störda och sliskiga.. alla går omkring här inne och om jag inte visste bättre så tror jag faktiskt att de trivs ganska bra. En liten familj skulle jag nästan kunna kalla dem. Det kan faktiskt vara väldigt intressant att se, dem är alla från olika länder men när dem pratar med varandra verkar det som om det pratar ett språk som alla kan förstå.

Vad pratar dem om ?

It can get better than this !




Grattis på födelsedagen !!

MIn älskade lillebror Jonas fyllde 11 år igår och jag missade det :(.. Jag önskar verkligen att jag hade varit där ! Grattis på födelsedagen Jonas.. jag saknar dig jättemycket !!

Yesterday all my troubles seemed so "far away"..

07:30 - Jag och Hanna fick "crasha" hemma hos Emelies systers fästmös vän i en natt och eftersom jag skulle börja jobba 11:30 och vi var tvungna att checka in på vandrarhemmet innan så ställde vi väckarklockan på halv 8. Det är aldrig roligt att behöva gå upp tidigt !

09:00 - Vandrarhemmet låg en ganska lång bit bort men efter en och en halvtimme var vi äntligen framme !

10:00 - Jag kan inte tunnelbanan och detta resulterar i att jag måste åka hemifrån minst 1 timme innan för att jag inte ska komma försent. Jag var framme 40 minuter för tidigt men nu vet jag iallafall när jag ska åka för att komma i tid.

20:00 - Timmarna gick sakta, jag pressade apelsiner, sopade golvet och torkade bestick. Men efter åtta och en halv timme  fick jag äntligen gå hem och detta uppskattade jag verkligen. Det var längesen jag var så trött kl 8 på kvällen.

21:00 - Jag hade jobbat hela dagen och nu ville jag inte bara gå hem och sova så jag mötte upp Hanna som hade vandrat omkring själv hela dagen haha och vi gick och köpte vin, som är otroligt billigt här!

22:00 - Nu var tillbaka på vandrarhemmet där vi märkte att den ena vinflaska bara kunde öppnas med korkskruv. Provade allt möjligt som såg ut att kunna öppna en vinflaska utan några större framgångar.

22:30 - Hade druckit upp den ena vinflaskan och försökte fortfarande få upp den andra, gick till baren och frågade om de hade en korkskruv som vi kunde få låna och de hade dem !!

23:00 - Det andra vinet var äckligt så vi drack inte upp allt men nu var vi på väg in till centrum ! Jag och Hanna vet inte så mkt som London så det enda vi gjorde var gå omkring och leta efter ett ställe som såg bra ut.

00:00 - Hittade "The Roxy" som från och med nu ska bli vårat nya hängställe !

03:00 - Bestämde oss för att dra hemåt  och nu skulle vi bara hitta rätt buss.. vilket är mycket svårare än vad det låter...

03:30 - Satte oss på nån jävla buss och hamnade i Clapham Junction vilket inte såg ut som världens tryggaste område och nu måste jag även tillägga att det var iskallt ute !! Vi trodde att vi skulle frysa ihjäl.

03:45 - Satte oss på en annan buss och åkte runt i den bara för att hålla oss varma.

04:30 - Ännu en buss

05:25 - Och en till

06:00 - Tunnelbanan börjar åka kl 7 på söndagar och på något konstigt sätt hamnade vi på King's Cross som är en underground station men där var det också kallt så vi satte oss på ännu en buss.

06:23 - Anledningen till att jag kommer ihåg att klockan var 06:23 är för att jag inte kunda fatta att klockan nästan var halv 7.

07:00 - Klockan var nu 7 och vi befann oss på Victoria Underground Station. Lite varmare än King's Cross men fortfarande kallt !
 
07:16 - Tunnelbanan kom och jag fällde nästan en glädjetår..

08:00 - Hemma hemma hemma hemma hemma !

Det här lilla äventyret lärde mig några värdefulla läxor som jag från och med nu ska dra nytta av.

  • Vi är London, inte Göteborg. London är STORT vilket innebär att man inte kan sätta sig på vilken buss som helst och tro att man fortfarande kommer att vara i närheten ! London är STORT !
  • Ta alltid reda på vilken buss du måste ta för att komma hem innan du går ut !
  • Ta med dig en varm jacka, bara för att det är jättevarmt på dagen betyder detta inte att det fortf kommer att vara det när solen går ner !
Till alla i Sverige.. jag saknar er jättemycket och jag tänker på er hela tiden... See Ya Soon !

Young and stupid, old and grumpy !

Stranger things have (not) happened...

Ok så första veckan hände det ingenting, det enda vi gjorde var leta efter ställen där vi kunde lämna in cv:n men eftersom London faktiskt är en ganska så stor stad så visste vi inte var vi skulle börja. Så första veckan gick mot sitt slut och vi stod fortfarande kvar på ruta 1.. Ny plan !

Nu är det vecka 2 och istället för att springa runt i London (som återigen faktiskt är en  ganska stor stad) bestämde vi oss istället för att skicka in våra cv. Vilket gick så mycket bättre.

Igår var jag på min första jobbintervju för en restaurang som går under namnet Baker & Spice och som uppenbarligen bara finns i rika områden och antagligen gick det bra för jag ska provjobba imorgon !!! Idag ringde dom mig från en bar som ligger i Soho och som ligger mittemot en annan klubb som heter G-A-Y vilket passar ganska bra eftersom jag är världens största faghag (haha). En till jobbintervju, en gratis bartenderkurs som var 3 (!) timmar lång och som fortsätter nästa vecka och en chans att få provjobba som  bartender på fredag eller lördag. Egentligen skulle jag få provjobba imorgon men eftersom jag redan hade sagt ja till B&S så flyttades det fram.

Vad jobbar du med ? Jag är bartender på en bar i Soho !! Cooooooooolt !

Men jag vet inte om jag har fått det än så det är lite för tidigt för att plocka fram champagneflaskan. Men man kan ju alltid hoppas...

Om jag får välja emellan Bar Soho och Baker & Spice så väljer jag faktiskt Bar Soho... Sorry B&S.

En jättesöt kille kom fram och började prata med mig och jag blev skitglad ända tills jag fatta att han var en fucking försäljare !! Buuuu

Can I have your number ?

 

L O N D O N !

1 vecka har gått och here I am.. så som jag har gått och längtat, tjatat, funderat och längtat lite mer och nu har jag gjort det. Det är spännande och jag kan inte riktigt fatta att jag har tagit mig hit men nu är det så det är. Personer sa att det skulle bli jobbigt, att jag skulle få hemlängtan, att jag skulle känna mig ensam och att jag skulle villja ge upp helt och hållet. Dem hade rätt, jag har gått igenom allt det där. Jag går fortfarande igenom det...

I lördags vaknade jag upp med världens hemlängtan och det var inte roligt alls.. och som så många människor så vill man oftast deppa ännu mer när man känner sig deppig och därför kollade jag på kort som jag har med mig från Sverige och några som jag fick av Jo också och då blev jag ännu mer ledsen.. sen gick det över.

IDAG (!)


vaknade jag upp glad vilket kan vara ganska svårt när man delar rum med en man som luktar svett hela tiden, en kille (som faktiskt är ganska söt) men som har jättefula kalsonger och ännu fulare dreads och en tjej som kollar snett hela tiden. Och dagen blev bara ännu bättre.. en restaurangkedja kallade mig på min första intervju och just nu är jag otroligt nervös ! Vad ska jag ha på mig, hur ska jag bete mig och hur i helvete ska jag hitta.  Förhoppningsvis går det bra...

Till alla mina nära och kära i Sverige, jag saknar er jättemkt och jag tänker på er hela tiden!! Vi ses snart!

Dress accordingly, be yourself and get a map !

Wow !

Jag kan inte fatta att det här är första gången jag bloggar i år... Weird ! Tiden har gått så jävla fort och nu är det redan april.. Helt absurt, tiden går lite för fort och jag har "writer's block".

Årstiderna har iallafall passerat och förändringar har skett.. eller inte än men snart. Den 20:e april åker jag till....

**Drumroll please**

LONDON !

Äntligen !! Så mycket som jag har tjatat om London, först skulle jag åka i juli, sen var det augusti, september, november, januari, mars och nu är det april. Fast den här gången är det faktiskt på riktigt !! Jag har varit nervös i 1 månad nu och jag kommer inte ihåg hur det känns att inte har fjärilar i magen.. och den känslan kommer nog inte att lämna mig än på ett tag. Jag har fjärilar i magen och ändå känns det som om det inte riktigt har slagit mig än..

What's it to you..





I Pretend I Am...

Long time no see and it feels kinda good.. I was getting a little bit too attached to "spilling on the net" and it almost got to the point where I felt it became too personal. But now after a nice break I also feel like it's time...

It's time for me to switch back to swedish again. I know I said it was a disguise (an interesting one I might add) and that I felt more free, but like every disguise you can't wear it forever. I'm starting to feel like I'm pretending to be someone else and it bugs me. So goodbye English hello Swedish.

Wanting to be someone else is a waste of the person you are - Kurt Cobain.

Negativity

After minutes of reading my blog I've now realized that it's filled with this negative energy.. Every other word is filled with anger, confusion, hatred or longing. Is this really how I see myself and everything around me... Wait wait wait, too personal.. I better back it up. Maybe someday...


I Look in hope to Find..

I try to Listen but end up Daydreaming..

I Wish..

I'm Comfortably Numb.. And that is also the song I'm listening to right now.


    
THE SCISSOR SISTERS


There's a light out there somewhere...


 





All the same, nothing's changed.

Ok I must say that I kind of exaggerated when I said that this has become an exciting part of my life because clearly it hasn't. Sure it's fun but it's not something I wish to do everyday.

I'm still trying to figure out what the next "thing" will be and frankly... I haven't got the slightest idea !

UPDATE

* Working.


* Spending more time in front of the computer than I should.


* Dreaming about going to London almost every night (Which probably tells me that I should go and I will !)


* Telling myself that I will start working out tomorrow everyday and not doing it.

So in conclusion, everything is exactly the same as it was 1, 2 even 3 months ago... Pathetic !!

Change ? No change...


Remember when...

Should I give this up ? Maybe.. I don't think I'm ready yet.. It has become an exciting part of my life. I actually found myself longing for the moment my fingers gets to touch the keyboard, just because i'm writing in english !!

Ok so blogging is the "thing" right now, what will be the next "thing" ? What will be the next great phenomenon that people endulge themselves in, that almost everyone do, that almost everyone talks about.. I find it kind of interesting how something comes in, takes over for a couple of years and then just leaves... What if it never goes away, maybe blogging is something that's here to stay ? This is the things I think about...

Remember when everyone used to blog...


Huh ?

Isn't this nice... and somewhat worrying ?

Me making a decision to write in english resulting in me enjoying it a little bit too much to let it go. So I'm sticking to it... at least for a couple of weeks.

I also found my new favourite word... Devour.

Who knew...


Hopefully...

As strange as this may seem I still have to do it.. Somehow I feel it's a whole lot easier to speak your mind in a different language. Now I can say what I really feel and still feel good about it. Not that I'm planning on turning this into one of those speak-your-mind things but I just wanted to make that clear.

Why is it that wearing a disguise makes everything easier?
 
I'm writing in english and because it is not my actual language I'm portraying myself as an english-speaking person... Wearing a disguise.

Now over to a more familiar note, I'm still trying to find a way to stop time, but since it's a complete waste of "valuable" time I decided to give up on that. My new project is... Drumroll please... planning my future ! Sounds like fun ? Well it's not and being the quitter that I am I decided to give up on that too. Fortunately the project called "One Day At A Time" is easy and presents me with the opportunity to take One Day At A Time and it's something I decided not to give up on. Hopefully my way of solving problems will grant me a wish that'll make everything perfect...

Not likely but hopefully...

Stoppa tiden...

Är någonting som jag aldrig har velat göra.. förrän nu. Allting går så jävla fort, hur ska man hinna med allt. Jag har en lång lista på allting som jag vill göra innan jag "slår mig ner" men hur ska jag hinna.
Jag önskar att jag var en modig person som bara kunde sticka iväg till Afrika helt själv och bo där några månader för att sedan komma tillbaka med nya värderingar och en ny syn på livet.
Jag önskar att det inte var så svårt att bestämma sig för vad man vill göra med sitt liv.
Jag önskar att jag visste vad jag vill göra med mitt liv.
Jag önskar att jag kunde "muster up some confidence" och bara sticka.
Jag önskar att allting inte skulle behöva vara så svårt.

Synd att önskningar inte leder någonstans och att jag måste göra allting själv...

Too much wishful thinking will get you nowhere..


Nya tider...gamla tider.

2 månader har det gått sen mitt senaste inlägg och känner att det kanske är dags att börja skriva lite igen. Min dedikering till den här bloggen visar hur dålig jag är på att hålla fast vid något. Vad har hänt sen sist ? Inte mycket.. jag har börjat jobba och så har jag inte gjort så mycket mer..  kl. är 23:23 och om jag kunde skulle jag fylla hela den här sidan med mina intressanta/ointressanta tankar men eftersom det är så sent och min hjärna inte längre går på högvarv så tar det slut här...

Slow down and look around...


Ett stort svart hål...

Dagens ämne: Ett stort svart hål...

Det är ett litet smakprov på "all the happenings" i mitt huvud.. ett stort svart hål. Jag tänkte att jag kanske skulle spela lite smart och ta upp ett ämne som är intressant nog att diskutera i dagens läge, sorgligt nog kan jag inte komma på något bättre än vad som är aktuellt på amerikansk/svensk tv just nu. Hade det här varit ett ansikte jag stirrade in i och inte en dataskärm så hade jag antagligen sagt "såg du vad som hände på Grey's Anatomy" för att försöka liva upp den möjligtvis obekväma situationen lite. Ingenting om vad som händer i världen idag, hur blablabla ser på blablabla eller tvärtom. Barack Obama, vem är det ? Vad jag vill säga med det här är : Ingenting faktiskt, jag ville bara dela med mig lite av vad som händer i mitt huvud på en söndagkväll halv 11 på kvällen.



Look but please never touch...

Tick tack tick tack...

Tiden bara rinner iväg och jag drabbas sakta av en panik som inte är så lätt att skaka av sig... Det är nu den 3/6 -08 och det enda jag vill är att flytta till London ! Jag har tagit studenten, jag är arbetslös och jag är ledsen att säga det men Sverige suger ! Det är så jävla tråkigt här, det må vara någorlunda fint på sommaren men jag bryr mig inte, jag vill inte ta del av den här omgivningen längre ! Ett ord för den här känslan som jag känner just nu kl. halv 3 på natten är Å-N-G-E-S-T ! Ett intressant, vanligt, hemskt men otroligt underskattat ord. Ett ord som kan få de allra starkaste människor på fall och som även kan ta fram det värsta hos vissa. Jag hatar det !

I'm slowly starting to lose my mind...


Blogg ? Nej jag tror inte det..

Så lät det fram tills ungefär en vecka sen. Vadå blogg ? Alla pratar om det, jättemånga gör det och resten av befolkningen läser det. Jag fattade inte riktigt poängen med det, ska man skriva en "dagbok" som alla kan läsa.. hehe nej tack. Men som alla andra trender så har detta intressanta fenomen sakta men säkert gjort en påverkan på mig och nu sitter jag här och skriver en egen. Hur detta kommer att spela ut sig får väl tiden avgöra.. jag får väl hoppas på det bästa :)

What you do is up to you..


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0